Här närvarar än en gång Televerket, mitt ute i ingenstans, utan koppling till någon byggnad eller en riven gård. Av resterna gissar jag att det varit en telefonianläggning direkt på stolpen här, för skjutningens interna behov (eller rättare dess behov av att ha koll på händelser i omvärlden (Det har kommit in en gubbe på fältet nu, ni får hålla upp ett slag) under själva skjutövningarna). Platsen är sedan länge övergiven också av skjutfältet (förhållandena ändrade sig). Trådarna är ändå kvar, och eftersom de brukar finnas kvar också i andra änden går det säkert att koppla igång telefonerandet igen om man skulle vilja (”… Hallå?”).
I sin ilska över någonting har någon huggit med ett vasst verktyg just över själva skylten. För mig är tecknet på den sortens våld långt mer ”skrämmande” än faktum att en rasande mängd skott och granater har avlossats här genom åren. Det säger något viktigt om mitt fokus.
