Etikett: Träd

Jag inser hur lönlöst det är att nuförtiden försöka driva en genre som Samtalet för att beskriva ett möte mellan en människa – kameran – och naturen. Mellan den äldre folktrons tradition att skaka liv i naturen, och den moderna tecknade seriens förmåga att låta vad som helst vara människa, finns det inte utrymme för något samtal alls. Det är tyst där. När jag tittar på mina foton i den här serien, ser jag bara någon av dessa ytterligheter: Antingen naturen besjälad av en ande eller ett speciellt väsen, eller också ett glatt träd med ansikte och armar som hojtar och för upprörda budskap vidare. Något rum för öppet samtal uppstår inte, det där vi inte längre berättar för naturens röster vad de säger, utan istället lyssnar. Egentligen kanske jag kommer denna aspekt av naturen närmare i den serie som heter Transition, även om den ibland blir väl melodramatisk, ibland också den tramsar in bland de tecknade figurerna. Det samtal jag letar efter skulle i allra bästa fall kunna utspela sig i det hypertunna skikt som vilar mellan den bortvända tystnad som bilderna i Transition försöker fånga, och den liksom bittra stumhet som ljuder ur objekten i serien I naturen. Hur det skiktet ska kunna komma i vibration vet jag inte. Jag skulle vilja ge ut en handledning i konsten att föra detta samtal, men jag har ingen aning om vad den skulle behöva innehålla.