Den här skylten hittar man här och där utmed fältets ursprungliga gränser. Exemplaren är i olika gott skick. Jag gissar den är från när fältet blev officiellt, på 40-talet. Den är lite fin på nåt sätt (med risk för att trampa trierskt här), i sin darrighet och liksom kontraproduktiva piktur (Jag tänker på ”Nöjesfält”).
Även fast det idag bara finns enstaka, spridda exemplar kvar av skylten, aktualiserar den frågan om hur man gör för att avgränsa och varna för ett område som har en sträng gräns, men ändå inte är avskilt av fast hinder (jag menar staket av nåt slag). Dagens skjutfältsskyltar sitter med korta avstånd, och är långt mycket mer innehållsrika i upplysningarna om vad det är som gäller här. Ändå är det ju fullt möjligt att missa gränsen, och ovetandes trava in på det avlysta området. Statens sätt att hantera detta är genom det lugn som tillkommer den som har rätt att kommunicera genom gesten kungörelse – den sorts bestämmelser som gäller oavsett den det gäller tagit del av dem eller inte (den enskilde har en skyldighet att själv ta reda på det aktuella förhållandet). Tar man den principen i dess förlängning behövs inga avgränsningar eller informationsskyltar överhuvudtaget: att träda över en viss linje är detsamma som att överträda en regel, och inget försvar kan skydda regelbrytaren från påföljderna för detta brott.
