En fin liten serie. Jag blir glad när jag hittar den, som att hitta kantareller. Skyltarna märker ut gropar (som man inte kan se på de fotografier jag tagit). Känns som väldiga ambitioner här, som om någon verkligen ville ta hand om gästerna här: Likt rumsnummer på ett hotell: Här ska ni ligga i den här gropen, här ska ni ligga, lägg bagaget bakom stenen där, här ska ni ligga, det är lite mycket vatten i hålet just nu men det sjunker nog undan under natten…
Serien är på 480, och jag börjar lite nervöst undra var de andra kan tänkas stå. Här är det ju inte fråga att översätta en siffra till en betydelse i ett frånvarande register. Numret 480 märker ut just den här gropen. Jag ser mig om försiktigt, liksom i smyg. Plötsligt tänker jag att det är någon som driver med mig, sätter ut meningslösa nummerskyltar och hoppas jag ska springa i spåret av dessa och fota.
Meningen med dokumentationen svänger runt och inverterar sig som landskapet självt. Tecknet för en aktivitet blir självt den aktivitet som ska dokumenteras, och dokumenterandet blir till ett tecken för tecknet självt.