På högslättens utsluttningar. Den lutar visserligen men, va fan, den bryr sig inte om det (det går inte att hamna i sentimentalitet eller nostalgi här, oavsett vilken riktning vi talar om): dess integritet och pondus får inget skav av sånt. Den är från en tidsperiod (sent 60-tal, 70-talet, tidigt 80-tal?) när plötsligt formspråk hade blivit ett självklart lager ovanpå den rena informationsfunktion budskap av det här slaget haft tidigare, en funktion som då var möjlig att genomföra bara genom den praktiska omständigheten att luften var mycket glest befolkad av varumärken och text.